Ett humörsvängande känslomässigt nervvrak!!

That's me. Har ni umgåtts med mig så mkt som Siri vart tvungen och göra de senaste veckorna så skulle ni hålla med utan att tveka en sekund. Idag på sista föreställningen tillexempel efter Bangkok scenen, så sprang ja snabbt bak och fick av mig alla fnask kläderna och på med indian klänningen. Hann in jämte scenen lagom till att Anna och Malin skulle sjunga "Lämna inga dörrar på glänt". Satt och log för mig själv och tyckte att dom sjöng fanastiskt som alltid. Satt och lyssnade ordentligt på texten och sen kom dans och musik till shack tävlingen och sen var det dags för Malin och Anna att sjunga "Jag vet vad han vill". Helt plötsligt känner jag hur det rinner tårar nerför mina kinder. Min första reaktion är att sminket ska smetas ut men jag skiter fullständigt i det utan sitter där i ett mörkt hörn och fortsätter snyfta tyst för mig själv. När låten är slut så kommer Sirí in och hittar mig och tar med mig ut. Då sätter ja istället igång att storböla. Jag vet inte ens riktigt varför. Var både glad och ledsen på samma gång. 3 minuter senare stod jag själv på scenen iaf med världens leende på läpparna. Och leendet lyckas jag hålla uppe. I finalsången fick jag en extra lång chans att se vilka som var i publiken. Jesper och Björn stod längst fram. Ja, för ALLA i publiken reste sig upp. :D Blev sååå glad över att se att Björn kommit på två föreställningar :D

Efteråt fick vi bullar som Frida bakat och vi gav blommor till lärarna. Jag bad om att få ge Tiger hans bukett :D Städandet gick fort tycker jag. Allt som tog en vecka att få upp tog oss 1 h och 20 min att få ner :)

Nu är jag hemma och efter ett tjugotal försök kom jag in på bloggen och lyckades blogga om det jag ville..

Björn är här :) Iaf någon som vill träffa mig!

Jag gör samma misstag over and over. Fast jag lovat mig själv att inte göra. Hade lovat mig själv att säga ifrån när jag känner behovet av det. Säga ifrån när någon sårar mig. Men inte fan gör jag det. Jag fortsätter som vanligt som om inget hänt. Kan inte säga ifrån IRL, kan inte ringa och kan inte ens skriva ett sms för att förkunna min besvikelse..

I'll keep in touch
//SandraPandra