För lite över tre årsedan träffade jag han med stort H. Föll pladask och va glad varje gång jag såg en bild på honom eller pratade med honom i telefonen. Helt sjukt hur lätt det var att prata med honom. Han skulle lära mig att älska Metallica. Speciellt låten Nothing Else Matters. Och bara sådär POFF sket sig allt tack vare en gemensam bekant. Ska väl inte direkt säga att allt va dennes fel. Men eftersom denna någon blev arg på mig för att jag och H umgicks så tog ja bort H helt ur mitt liv. Raderade nummer och blockade på lunar och sedan dess har jag inte pallat Metallica alls. Och absolut inte den låten. Så fort den kommit på har ja försökt ta mig ifrån rummet, stänga av eller försökt stänga av öronen. Men nu kan jag ärligt säga att jag sitter och lyssnar på låten och hör hur vacker den är och jag försöker inte stänga av eller fly bort. Låten betyder inte nåt på de sättet för mig längre. Jag blir glad av att höra den faktiskt. För hade de blivit jag och Han så hade jag missat massa annat som kom senare gissar jag på. Och det som kommit har vart bra det med. Det enda som är synd är att vi inte ens är vänner. Hade behövt en sådan som han i mitt liv. Men tack iaf för den lilla stund du gav mig :D
// SandraPandra ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar